Kategoriarkiv: Graffiti

Stockholm Sabotage (Ny Svensk Graffitifilm Ute Nu!)


 
I lördags var det releasefest för den nya svenska graffitifilmen Stockholm Sabotage på Cyklopen i Stockholm. Materialet är filmat mellan 2012 och 2014 och SBR, AME, VIMMOA, OBH och BST är dom crews som medverkar. En dryg timme fylld med endast tågaction är det som väntar när filmen slås på och det är helt klart en bra rulle!
 
Filmen kan köpas på Highlights genom att klicka här eller genom att skicka ett privat meddelande till StockholmSabotage på Instagram här. Jag rekommenderar att köpa via Instagram om du endast tänkt köpa filmen. Priset blir då 150:- inklusive frakt, till skillnad från den extra kostnaden á 49:- som läggs på om du beställer endast filmen från Highlights.

Annonser

Lila (Graffitifilm Med Fokus På Skåne)

Lila är en graffitifilm som varit hemligt och mystiskt in i det sista. Det är en graffitifilm med fokus på dom skånska lila pågatågen med graffiticrewet MRD i fokus. Spana in nedan!
 
 

Lila from Lila on Vimeo.

Wolume 2 & Stockholm Sabotage – Trailers Inför Kommande Graffitifilmer


 
Hösten är på intågande och vanligtvis brukar jag vara lite negativt inställd till det. Det väntar kyla, blåst, regn och buna tråkiga höstlöv. Men denna hösten känns som att den kommer kunna bli ganska bra. Det släpps en del skivor som verkar intressanta. Men också en del graffitifilmer planeras släppas snart. Det planeras att OCF crew från Göteborg har en film i kikaren, trailern var planerad att släppas för några dagar sedan men det har ännu inte skett, och några lösa rykten om att Retard Volume 2 ska komma. Dessa två filmer har däremot inga trailers än. Däremot har det släppts två trailers i veckan för två kommande graffitifilmer.

För tre dagar sedan annonserade 4608 om att Wolume 2 snart släpps. Ni inbitna var inte generellt förtjusta i Wolume 1, men till tvåan har man istället för en klassisk trailer med material från filmen gjort den utifrån överblivna klipp som inte lyckades pressas in i själva filmen. Det är givetvis svårt att utifrån detta säga någonting om själva filmen, men materialet är av väldigt bra kvalité i denna försmak vilket gör att man blir smått nyfiken på vad filmen kan erbjuda om man bjuder på såhär pass bra material i försmaken. Man vet ju inte om det bara är ett lockbete för att folk ska köpa filmen. Men om det är så att materialet i filmen är bättre i försmaken, ja då har vi en kanonfilm att vänta! Filmen är planerad att släppas någon gång i september, och det är nog vad vi kan vänta oss eftersom 4608 brukar hålla sig inom sina deadlines.

Den andra filmen heter Stockholm Sabotage och en trailer till den släpptes tidigare idag. Den var också väldigt bra och är en klassisk trailer i högt tempo med sekvenser ur den kommande filmen. Ingenting negativt där och den verkar onekligen väldigt bra den också. Snyggt redigerad trailer och bra klippt. Crewsen VIMOALL, OBH, SBR, BST, FAME & CNR med flera kommer medverka, vilket inte direkt sänker förväntningarna. Det känns som att den kan bli väldigt trevlig!
 
Spana in båda klippen inför vad som komma skall nedan!
 
 


 
 

Graffitilegenden Blade på HLgallery + Måleri (Video)

Graffitilegenden Blade var på besök hos HLgallery förra veckan för utställning och signering av sin nya bok ”King Of Graffiti”. Givetvis målades det lite också, som ni kan beskåda nedan!
 
 

Intervju Del 2 Med Dart (ENC, BEL) På Grandsmack.se!

dart_Frontpage

I del 1 fick vi ta del av händelserika historier från bland annat Slovakien och Rumänien. Allt från nära döden upplevelser i en taxi, till sena gänguppgörelser i en park där allt höll på att gå riktigt snett. Historierna tar inte slut där. Snarare tvärtom. De finns alltid där för att leva vidare i all oändlighet. Efter all väntan är nu del 2 äntligen här. Den som väntar på något gott väntar aldrig…ja, du vet säkert resten. Enjoy!

Hur skiljer sig Stockholm i jämförelse med andra huvudstäder i Europa?

– Stockholms nackdel är att det är jävligt krångligt. Allt kan vara smidigt sen bara hokuspokus, så dyker värsta klottergänget upp från CSG. De kommer från ingenstans. De jobbar utöver sina områden och förföljer många av målarna vid sidan om. Det är inte alls ovanligt att de klär sig civilt och gör mer än de ska. Något som SL säkert är nöjda med men som på många sätt är oroväckande.

Hur är det i andra länder?

– Det är samma tillvägagångssätt. Men om du tar överlag, så är det bara vi och Hamburg som har de på det här sättet. Människor som sitter gömda i vagnarna, på hustak och omärkta bilar. Berlin har lite av det här ändå. Men inte som vi och Hamburg. För att va ett så litet system så är deras sätt att jobba väldigt annorlunda, de kollar till och med fames nuförtiden. De åker dit för skojs skull för att de vill känna igen ansiktet på dig. Snacka om att ta jobbet på alldeles för stort allvar.

orange_blackdart

Dart fortsätter förklara att han har svårt att förstå vad det är som driver CSG att nästan bete sig värre än vissa målare.

– Men samtidigt är det en naturlig utveckling, med samhällsproblem så kommer det alltid finnas folk som kommer med en snabb lösning. Men det är svårare att förstå vad det är som driver dom att nästan bete sig värre än målarna själva. De vet mer om graff målare och skvallrar mer än vad målarna gör. Om de höll sig till rakare saker, och inte gick in i ett förhör för att ljuga. Man har hört att dom får någon form av provision eller belöning under bordet om de gör ett grip.

dart_part2


csg_

Samtalsämnet kring CSG och deras sätt att jobba tycks inte ha något slut. Vi fortsätter att belysa ämnet och det blir lite allvarligt kring bordet för en stund. Dart visar tydligt vad han tycker om de grönklädda väktarna som beter sig som en underrättelsetjänst. Jag väntar tålmodigt på en historia som tillslut kommer som ett brev på posten.

– Jag har också liknande historia. Den utspelade sig i Vällingby. Då var det så att jag och polarna hade varit ute och målat. Det var svinkallt ute och vi var i Vällingby Centrum. Jag och min polare var åtalade för att ha varit inne på depåområdet. Men ingenting var målat och det fanns ingenting att gå på. Jag sa till de grönklädda väktarna att jag inte vill ligga i snön och bli helt nedkyld. Jag förklarade för dom att jag bara ville ställa mig upp. De var liksom 10 pers och jag hade ingen möjlighet att springa någonstans. När jag sen försökte ställa mig upp så brottade de ner mig. ”Gör du det en gång till så kommer jag nita till dig” sa jag till en av CSG grabbarna. Det slutade med att jag gav han en dansk skalle. En bit av min tand blev avslagen den kvällen haha. Min polare tyckte de var onödigt av mig, men jag tyckte det var viktigt att poängtera min sak. Man måste kunna möta människor på ett medmänskligt sätt kan jag tycka. Jag låg säkert i snön minst en timme.

Det slutade med att jag gav han en dansk skalle. En bit av min tand blev avslagen den kvällen haha. Min polare tyckte de var onödigt av mig, men jag tyckte det var viktigt att poängtera min sak

 

dart_part2_yellow

Dart’s andra möte med CSG var efter ett mission där han lyckats gömma sina burkar overkligt bra. Frenetiskt började CSG att leta efter burkarna men Dart hade kastat burkarna i en sjö med en sten i påsen. Så längst ner på botten låg burkarna i lugn och ro. Utan något bevismaterial så kunde inte CSG göra något. Runt om honom stod ungefär 12 CSG väktare och fyra poliser. En av dom var CSG Thomas som blev lite av en tv-profil för ett tag sedan.

– Vi har inte bärgat någonting, har du hittat burkarna? Vafan ska vi göra?! Skrek Thomas med en otålig stämma.

Tillslut rann bägaren över för Thomas så han bestämde sig för att göra något drastiskt.

– Thomas flippade, han drog ut mig från bilen och där stod Polisen som jobbar för våra medborliga rättigheter och bara tittade på. Han trycker mig sedan mot deras klassiska Skoda kombi och öppnar upp bakluckan. Därefter så trycker han mitt ansikte mot hundburen där hunden biter genom gallret för att försöka få en tugga av mitt ansikte. Jag känner liksom tänderna mot kinden och han fortsätter att trycka mitt ansikte mot buren.

Thomas fortsätter att fråga vart burkarna är samtidigt som polisen ignorerar Dart fullständigt. Han svarar att det inte finns några burkar och ber Thomas att ta bort hunden.

– Det är tur att jag inte är hundrädd. Det som gör mig mörkrädd är att jag inte fick någon respons alls från polisen. De bara stod och garvade med de andra CSG gubbarna. Den natten fick jag spendera i Solna men det gick bra med hela grejen sen efter.

Hur känner du efter ett sådan incident?

– Förbannad, okej om jag nyligen hade gjort ett övergrepp mot ett barn eller kvinna. Eller fysiskt mot någon människa. Då hade jag fattat det, hade jag sett ett gäng killar som spöade en försvarslös människa. Då hade jag förstått den principen. De tar allt så personligt och det är något som jag aldrig kommer att förstå.. Det är bara färg, jag har bara förändrat en yta. Det går att återställa och det är inget problem. De säger att det kostar samhället pengar att sanera ett elskåp, men lägg pengar på sjukvården istället? Jag hatar den ursäkten.

dart_part2_enc

Saneringen av alla väggar och elskåp längs linjen sker ständigt varje dag. Saneringsbolagen jobbar i skift och nolltoleransen gör så att deras plånbok växer sig allt större. Att prioritera saneringen istället för att lägga pengarna på något vettigt är ett steg i fel riktning.

– Det är inget problem. Det kostar samhället pengar säger dom. Men när de väljer att lägga pengar på ett elskåp som ska saneras istället för sjukvården så är något fel. Jag hatar den där ursäkten där folk säger att ”klottret” kostar oss pengar. Det är ingen som tvingar er att lägga cash på det.

greenliner

Så hur känner du efter alla dina år som en aktiv målare och efter allt du varit med om. Är det inte dags att byta ut den olagliga biten och börja måla på duk istället?

– Jag har aldrig målat på en duk.. Det går inte, inte för mig iaf. Sen har vi den här grejen med mitt instagram account, det är jävligt kul att folk uppskattar det man gör. Det blir automatiskt så att man formas med åren. Jag går inte ut längre på samma sätt som förut, idag är man bunden och har ansvarområden. Men suget finns alltid där!

Jag gör det jag alltid gör under en intervju dvs slänger ett öga mot min klocka och inser att vi definitivt dragit ut på tiden. Det är en ljuvlig kväll i maj någonstans i Värsterort som Ayo hade sagt. Kvällen har egentligen bara börjat.

Vad säger du, skulle du banga på ett backjump ikväll eller?

– Jag hade lätt gjort det. Aldrig att jag bangar. Trivs man med något man gör så ska man gå efter sig själv. Vad känns rätt? Vad tycker jag? För mig är det rätt att måla graffiti eftersom det har ett positivt inslag i mitt liv. Som en musiker skulle säga om sin musik. Graff är något som har stärkt mig som människa och gett mig en massa men också tagit ifrån mig en massa. Idag målar jag för min egen personliga utveckling. Såklart blir jag glad av att många hör av sig. Det är skitkul och det känns bra liksom. Det tvärexploderade verkligen och det var lite knäppt. För jag har aldrig haft ett intresse för att publicera mig själv.

dart_part2_grey

dart_part2_americanstyle

dart_part2_ortenlife

dart_part2_blue

dart_part2_fame

IMG_7124

dart_part2_green

Har du några sista ord du vill dela med dig av innan vi säger farväl för den här gången?

– Tro på dig själv. Sålänge du känner att du de du gör är rätt, go for it!

Samma dag bestämmer vi oss för att ge oss ut på lite nattliga äventyr. Vi håller kontakten via sms dagen efter och kommer överens om att ge oss ut såfort solen gått ner. Några minuter över elva på kvällen får jag ett sms med texten:

”Vi ses utanför xxxxxxx om 20 minuter”

En aning stressad började jag göra mig iordning. Svart jacka, svarta brallor och svarta sneakers. Allt för att smälta in i natten. Med gasen i botten beger jag mig sedan ut mot den bestämda platsen för att plocka upp Dart. En viss nervositet ligger i luften men jag litar på hans rutin. När vi närmar oss området åker vi förbi en och annan Securitas bil. Jag väntar på en kommentar från Dart men den kommer aldrig. Allt verkar vara under kontroll.

Jag lägger kameraväskan runt axeln och låter han visa vägen till väggen. Efter några fumliga steg så är vi där. Väggen kollar hånfullt mot Dart och mig. Bakom oss hör vi bilarna från vägen. Det är mörkt. Myggornas surr är det enda jag hör. I väskan skramlar burkarna. Jag gör mig redo och kollar runt omkring oss. Läget är lugnt, på med masken och handskarna. Det är nu det roliga börjar.

dart_paborjad

dart_progress

dart_progress_2

Ljudet av chromen som nuddar väggen ekar bland träden där jag försöker gömma mig. Han tar för sig på väggen och låter ingen millimeter gå till spillo. Han har ingen skiss i handen utan kör helt och hållet på freestyle. På något sätt känns hela processen inövad. Situationen blir nästan lite surrealistisk. Just ikväll kör han bara med chrome och svart, och visar att du inte behöver ha allt här i världen för att skapa något vackert. Han sträcker sig högt. Lägger en improviserad bakgrund och fyller i detaljerna. Detaljer som bara hans öga ser.

Att han målat aktivt i över 14 år känns i luften. Majestätiskt är ett passande ord. Myggornas surr hörs inte längre. Bilarnas brummande i bakgrunden har helt slutat existera. Det enda jag hör är sprayburkens färg som etsar sig fast i betongväggen. Målningen börjar ta form på riktigt och innan väskan packas ihop så lägger han en liten sign i D:et. Jag riktar in kamerans fokus för att ta mina sista bilder innan det är dags att dra vidare. Vi lämnar platsen med ett leende på läpparna och säger hejdå för den här gången.

 

grand_SMACK
 
 
Saxat från Grandsmack.se © 2014 – klicka här för att läsa hela artikeln på Grandsmack.se!

Intervju Med Dart (ENC, BEL) På Grandsmack.se!

DART: ”Jag har vänner som har lagt av, vilket är sunt på ett sätt. Men för mig så är graff något som är värt här i livet”

pinky_stinky

För några år sedan tog hans stil en rejäl vändning. Den traditionella 90-tals stilen byttes ut mot något helt nytt. En inbyggd feghet byttes ut mot lekfulla letters i charmiga färgkombinationer. Erfarenheter har han gott om och rutinen har funnits där i snart 14 år. Jag pratar självklart om DART och ingen annan.

Berätta lite kort om hur allt en gång började och varför det blev just graff?

-Jag har alltid gillat att teckna och måla. Jag var inte särskilt social som liten, inte alls. Något som gjorde mig lycklig var att teckna och måla. Intresset för just graff började på riktigt när jag var runt 8-9 bast.

 Hur gammal var du när du drog din första tag?

– Jag var 10 bast när jag gjorde ja min första tag. Det var egentligen det enda som fanns i omgivningen runt omkring mig. Det var så galet mycket tags överallt. Ingenting sanerades heller. Det blev en naturlig del av ens vardag tillslut. Sen när man gick i lågstadiet så höll ju alla på med graffiti och klotter. Både tjejer som killar. Det var uttrycksmedlet på den tiden långt innan sociala medier, långt innan lunarstorm och facebook.

Vilka såg du upp till i början av din karriär?

–  Oj det är många. En jag alltid såg upp till, som alla andra avskydde, var RIBE. En kille som bodde någonstans i Vällingby området. En snubbe som var sjukt häftig rent stilmässigt. Sen fanns det bombare som Jason/Orgie

Hur kommer det sig att du såg upp till en kille som RIBE när alla andra avskydde honom?

– Hans stil var helt unik. Den var fritänkande på något sätt. Det var något helt nytt som inte fanns. Sen fanns det ju andra som man såg upp till. Man var som en scanner, man scannade av alla tags som fanns. Jag skulle kunna sitta här i en vecka och rabbla upp namn.

Dart blir för en stund lite nostalgisk och vi börjar prata om guldåren som aldrig mer kommer komma tillbaka. Det här med att ta plats ute på gatorna och låta sitt namn sitta i några dagar existerar knappt idag. Det saneras som aldrig förr och för bara någon vecka sedan kunde man i Mitt i Västerort läsa att saneringen av klotter ökat med 400 % sedan förra året. En siffra som egentligen inte säger så mycket. En siffra som bara finns där för att statistiken ska se bra ut för alla inblandade.

Var det svårt att ta plats ute på gatorna på den tiden?

– Alla linjeväggar var ju körda på den tiden. Det var mycket svårare då. Alla ytor va redan upptagna och man kände inte för att trampa folk på tårna, Jag umgicks inte med någon som gjorde de heller. Idag kan man ju bara googla så kommer man in, direktlänkad till någon graff sida eller webshop. På den tiden var man ju tvungen att lista ut allting själv. Caps, burkar, tillvägagångssätt, påfyllningsbläck. Man var tvungen att testa allting själv. Du var tvungen att jobba för saker och ting på den tiden. Idag kommer det som ett färdigt paket. Det är inte alls lika spännande nu som då. Det kommer inte lika mycket nya generationer heller känns det som.

Nostalgin blir återigen uppenbar när Dart börjar prata om gamla minnen med sin partner in crime Läd10.

– När jag själv var i deras ålder, typ 20 bast, då kunde man måla 8-14 pieces per natt när vi gick ut. Jag och läden hade fullpackade väskor och kunde måla överallt. Smack, smack, smack! elskåp efter elskåp. Det var som ett jävla jag vet inte vad haha.

 Hur är läget idag då?

– Läget idag är betydligt svårare såklart. Men det var det på den tiden också, det ska man inte glömma bort. Det fanns såklart klotter kommissionen, väktare osv. De var mindre än va de är idag. Men det fanns helt klart ett motstånd. Det jag kan uppleva idag är att det fanns mer energi på den tiden. Man hade inget heltidsjobb och hela kulturen blev ens liv för att man drevs så mycket av allting. Det var som att leva i en bubbla där allt kretsade kring graff och inget annat. Det händer fortfarande att jag och läden kliver ut i natten för att färglägga elskåp längs linjen men vi lever båda helt andra liv idag.

Minns du ditt första tåg du målade?

–  Det var i Hagsätra med en kille som skrev Flek. Jag minns att jag var nervös, såklart. Årtalet kommer jag inte ihåg…jag tror det var 99 eller 2000. Något jag däremot kommer ihåg är hur omgivningen såg ut. Vi satt bakom stenen där man kan komma över själva staketet. Vi studsade över staketet som två värdelösa kängurus haha. Vi målade helt onödigt fort. Vi gjorde en piece med bokstäverna ”CAC”. Det gick fort som fan och det såg helt förskräckligt ut. Vi var ju inte i den bästa formen, men vi tyckte det var så jävla roligt. Vi blev väldigt dragna till hela processen. Man blev fängslad på något sätt. Pulsen gick upp som fan och man gjorde det för kicken. Idag är det mer att hela processen ger mig den bästa känslan. Det ger mig ingenting att måla en vägg, sen är det ju självklart kul om jag får till en sjysst piece. Men att måla tåg är fan speciellt…

dart_golden_train

Vems idé var det egentligen att köra i Hagsätra?

– Det var faktiskt min haha. Det var en så jävla korkad idé egentligen. Jag hade en brud på den tiden som bodde i Gubbängen. Så hade jag följt med hennes polare till Hagsätra. Jag hade aldrig varit där tidigare. Så träffade jag Fleken och sa något i stilen med ”Jag har hittat värsta stället i Hagsätra!!” Egentligen är Hagsätra det absolut farligaste stället. Det är civvar haket nummer ett. Men ingenting hände liksom, det gick hur bra somhelst.

Låt oss byta samtalsämne och prata lite om din stil. Den har ju utvecklats något enormt under de senaste åren. Hur har processen sett ut egentligen?

– Jag fick den frågan i Märsta när jag var där under ‘Feel the Streets’. Jag säger likadant som då. Jag hittade mig själv för några år sedan, runt 2008/2009. Innan var jag ganska enkelspårig. Jag växte upp med 90- tals graff och då skulle det ju se ut på ett visst sätt. Det skulle vara vita seconds och det fanns knappt något utrymme för fritänkande. Jag var alldeles för feg för att prova på och testa gränserna. Det var inte min stil det jag gjorde då. Det var väldigt svårt att utveckla den i sin helhet. Men när jag var i Slovakien för 5-6 år sedan så tänkte jag ”Nu ska jag lägga en piece med alla de skisser jag tidigare inte vågat mig på” Det skulle vara tjockare bokstäver men det viktigaste av allt var att leva ut svängarna lite. De andras åsikter ville jag inte längre vara beroende av. Efter det så har jag aldrig känt mig så fri. Nu kan jag skapa bokstäver i all oändlighet. Det var som att jag höll det här inom mig hela tiden.

dart_part1

Vi fastnar lite på ämnet kring stilar och diskuterar fram och tillbaka. Det här med att våga testa något nytt och tänja lite på gränserna kan ibland kännas långt bort för vissa. Det handlar om en utveckling som tar tid.

– Det finns många som kört en unik stil. Det var bara en inbyggd feghet från min sida. Jag vågade inte byta roll. Det finns ett talessätt som säger att man hittar sig själv när man fyller 25, och det stämmer ganska bra. Det är ingen skillnad i graff. Man gör det man känner sig bekväm med.

Hur går du tillväga för att hitta inspiration och annat?

– Jag vet inte. Jag kollar nästan aldrig på någon annans graff. Men jag är inte som förut, när man gick och köpte varenda tidning. Att åka längs linjen var en vardagsrutin. Idag kommer nästan all inspiration oavbrutet från serietidningar. Det är därifrån jag får många idéer till mina färgsättningar. Men för det mesta kommer det naturligt. Färger har jag alltid haft lätt för. När jag går ut och målar idag har jag aldrig med mig någon skiss. Ibland kan det bli så att man hittar lite småfel, då kanske man ångrar sig att man inte kört med en skiss ändå.

busdriver

Det är säkert småfel som bara du ser?

– Ja, men så är det alltid haha!

Hur många år har du målat aktivt nu?

– Aktivt?

Frågar Dart som om jag ska svara på det. Helt plötsligt börjar han rabbla upp en massa siffror och några sekunder senare har han svaret.

– Jag gjorde min första piece 98 – första tagen 94. Sen har jag väl målat aktivt sedan 2000.

dart_yellow

Har du någonsin ångrat att du ens började med graff?

– Aldrig, inte ens för en sekund. Det är det bästa som har hänt mig. Alla vänner jag har träffat, trots allt bullshit som kommer med i branschen, så har aldrig träffat så underbara människor världen över. Jag skulle kunna åka till Berlin imorgon utan att behöva oroa mig över boende. Det finns alltid en säng över för mig oavsett vilken stad jag åker till. När jag hade en livskrivs så blev jag inbjuden att bo 2 månader i Afrika hos en nära vän. I samma livskris kom en polare jag målat med i London, han flög hit bara för att vara med mig i en månad. Då var jag riktigt sänkt och för mig är det där vänskap på riktigt. Jag skulle inte byta ut graffen mot något.

Vad skulle du göra idag om inte graffitin existerade i ditt liv?

– Haha jag vet inte någon form av kriminalitet. Ja tror de, jag snodde jävligt mycket när jag var ung. Det var rack och snatterier, det var ens inkomstkälla då liksom. Men jag hade väl förmodligen hamnat i någon form av stökighet, som sedan hade mynnat ut i ett ordentligt liv eller så hade det gått åt helvete jag vet inte vilket. 

 

dartdart

På vilket sätt har graffitin påverkat dig som person?

– Det graffitin har gett mig är ett mycket hårdare skal och en form av trygghet. Hade jag inte sysslat med graff och råkat ut för en motgång hade jag tagit det hårdare. Man lär sig tillslut att slå av sig saker och ting, när man hamnar i en konflikt med en väktare eller Polis. Man måste bli hårdnackad för att orka med klimatet på ett sätt. Sen hade jag inte klarat av konflikter på samma sätt om det inte vore för graff.

yellowish

Obekväma situationer är någonting vi alla fruktar och helst avstår. Men graffen innehåller så mycket mer än lite färg på en vägg eller ett tåg. Att springa ifrån en situation för att den känns jobbig behöver inte alltid vara det rätta alternativet.

– Där har graffen gjort mycket för mig. När jag var 15 upp till 17 bast, då var det lätt att man sprang när någon kom på en själv mitt uppe i ens målande. Nu bryr jag mig inte alls om någon kommer och stör. Man står bara kvar, för att man är så van med konflikten. När jag idag kanske hamnar i en obekväm situation på jobbet eller ute och det är på gränsen att mynna ut i ett slagsmål så hanterar jag situationen på ett helt annat sätt. Det är nästan oundvikligt, man måste veta varför man gör det man gör och varför det känns rätt. Springer man så är man rädd för något som om man nästan skäms för sin handling. När man var ung tyckte man att polisen var överallt och tog en. Om jag är utomlands och målar idag, så händer det att en väktare kommer på besök. Då står jag bara kvar. Varför ska jag springa för? Det har aldrig hänt att någon har lagt sig i. Ibland kan jag känna att det är lite korkat kanske, att liksom stå kvar och inte springa iväg. Men man vet ju aldrig hur det ska sluta.

dart_messy_green

Har det aldrig hänt att du blivit konfronterad av någon förare?

– Jo det är klart att förare har konfronterat mig. De brukar skrika ”Lägg av!” men jag fortsätter och svarar oftast ” det är lugnt, jag är klar snart ändå” Då brukar de lugna ner sig en aning. Sen fortsätter de alltid med ” Varför tycker du att det är värt att göra det här?” Då svarar jag lugnt och trevligt och berättar just varför. Sen brukar de få ur sig ”Känns det bra att vi tar ut den här nästa station?” Då svara jag ”Nej men asså jag vet ett bra ställe att fota på” Då brukar de alltid bli lite ställda och vet liksom inte vad de ska säga.

 

Förarna verkar ju trots allt vara lugna, finns det några undantag kanske?

– Det är egentligen bara en gång som en förare var riktigt skev. Han hoppade ner från förarhytten och började kasta stenar på mig. Jag försökte bara stå där helt lugnt. Då sa jag till honom på skarpen att ”kommer du närmare så händer något” Kort därefter kastar han sin arbetsjacka på mig tillsammans med en brandsläckare. Brandsläckaren fick sällskap av en papperskorg tillslut och han hade inga planer på att sluta. Han öppnade alla dörrar om och om igen. Han röjde loss ordentligt. Det var då jag tappade behärskningen när han kallade min mamma för en hora. Då flippade jag helt. Jag hoppade in i vagnen och sprang efter honom.

usausa

Vad tjänar han egentligen på ett sådant beteende?

– Ja men det undrar jag också. Han får ju en halv dag ledigt, det enda han behöver göra är att köra vagnen till hallen sen kan han ta ledigt. Han borde vara fett nöjd. Men han tog det bara personligt. Det finns alltid såna människor. Han tycker han gör rätt och vill sätta mig på plats. Men blickar man tillbaka på just den incidenten så har väl ingen rätt egentligen. Jag har ingen rätt att attackera ett offentligt transportmedel, lika som att han har ett personligt intresse med att behålla den i sitt ursprungliga utseende.

encenc

Vi fortsätter att prata om märkliga situationer nere på spåret och det visar sig ganska snabbt att Dart sitter på en ännu värre historia som han vill berätta mer om.

– Jag minns det så väl. Jag körde ett backjump själv och helt plötsligt öppnas dörrarna till förarhytten, och jag har alltid stått kvar för att jag är en medmänniska. Jag ska precis göra en bakgrund när jag istället får värsta kängan i ansiktet. Han måste ha spelat fotboll på småtimmarna haha. Då blev det helt plötsligt personligt och jag la större delen av färgen på hans byxor minns jag. Det gjorde han ännu tokigare haha. Jag har så fruktansvärt många minnen men då skulle vi kunna sitta här i flera veckor.

 Vad är den sämsta respektive bästa aspekten med graff?

– Den sämsta är garanterat att jag har förstört vartenda förhållande jag har haft med en kärlekspartner. Det skäms jag för som person. Jag satte graffen och egot före även fast det aldrig var menat att såra någon. Man bara drivs hela tiden. Den senaste jag levde med sa till mig när vi var i London ”Nu har jag varit med dig varje dag i yarden, kan vi inte göra något annat?” Och jag såg i hennes ögon att hon var trött på allting. Skulle jag få chansen att backa bandet hade jag gjort det på ett annat sätt. Men jag kan förstå dem, hur kul är det att leva med en person som alltid ger sig ut mitt i natten för att måla. Jag förstår deras oro nu i efterhand. Ingen vill leva med en person som ger dig en klump i magen varje dag. Jag vet två brudar som sa ” Jag slutade aldrig älska dig, jag lämnade dig för att jag inte orkade med ditt målande”. Men jag kommer aldrig låta det hända igen. Det är det mest negativa med graff. Åt helvete med böter och fängelsestraff, skulle jag ha en familj skulle jag absolut inte måla olagligt. Att äventyra en familjs ekonomi är inte värt mödan. Där kan jag sätta en gräns. 


 

– Jag har gått genom den där dörren, när tjejen flera gånger har gråtit i bakgrunden och sagt ”kan du inte stanna kvar” varpå jag svarat ”vi ska ju köra den där tuben ikväll, jag måste!” Jag kan liksom inte ta till det faktumet att ”gör inte de här idag för min skull” Det är inte alls värt det. Men det är så, att har du fastnat så är det kört. Jag har vänner som har lagt av, vilket är sunt på ett sätt. Men för mig så är graff något som är värt här i livet.

 

bluesteel

Har du tagit någon paus från graffen?

–  Jag har aldrig klarat av en paus. Den enda gången jag tagit en paus var när jag satt häktad i en vecka.

Varför finns det inte tid för en paus tror du?

– Det kanske låter knäppt men det är drivkraften…

Vilken är den bästa aspekten med graff?

–  Den bästa aspekten är helt klart vänskapen och gemenskapen samt människorna sen att det har stärkt mig psykiskt. Allt man har upplevt och allt det sjuka som har hänt genom åren. Ibland måste man måla i miljöer som inte alltid är de mest gästvänliga. Där märker man ganska tydligt att man hårdnar i sättet som person.

Fördomar gentemot målare har alltid existerat. Men hur många vet egentligen att det finns aktiva målare som driver stora företag vid sidan om?

– Det finns många målare som målar tåg som också driver egna företag. En del sitter på ganska bra positioner världen över. En del av positionerna har de fått för att de klarar av vissa situationer som du har tagit med dig från graffen. Du kan vara hårdnackad och ta ett nej på ett annat sätt. Du lär dig ta motgångar på ett bättre sätt än en vanlig människa som inte varit med om det. Sen har jag vid flera tillfällen varit med om riktiga skräckupplevelser världen över, och jag ställer mig frågan om och om igen till mig själv ”är det här värt det?” och det blir samma svar varje gång.

chromer

Har du aldrig känt efter en skräckupplevelse liksom ”fan nu måste jag ta det lite lugnt”?

– Nej man sitter inte med en sådan självinsikt. Nästa vecka har man glömt bort de för att man klarade sig haha…

Du har ju i din karriär målat i många olika länder, kan du berätta lite mer om ditt resande?

 –  När jag började resa så var jag väldigt oerfaren. Idag behöver jag ingen som följer med mig. Jag reser väldigt mycket själv och bor hos någon. Är jag på besök i ett annat land så målar jag nästan varje dag, det har påverkat mig enormt mycket.

Berätta om den värsta skräckupplevelsen du varit med om… 

–  Den värsta är nog när jag befann mig i Slovakien. Jag skulle lägga en streetpiece och bodde hos en polare som skriver Derick i Bratislava. När jag reser själv så måste jag måla hela tiden. Jag kan inte chilla liksom. I Bratislava så har de så mycket streetpieces som man ser i Berlin och Köpenhamn. Det är verkligen graff överallt på gatorna. Så jag fick syn på en kaklad vägg som syntes från två stora bilvägar där det var folk hela tiden. Det var snorkallt ute, jag minns att det var i början året. Det var minst -10 grader. Med mig hade jag två stycken chrome och två svarta. ”Nu ska jag fläska på något riktigt sjysst” tänkte jag och ville lämna ett litet avtryck i stan innan resan hem till Sverige. Jag hinner bara fylla skiten och det hinner knappt gå tre minuter så står det någon bakom mig och ringer med sin telefon. Jag fortsätter måla tills jag ser en bil sladda runt hörnet där jag stod och måla. Det var så mycket is ute just den natten så polisbilen var som en bambi på hal is. Så jag gör det enda rätta och lägger benen på ryggen. Med en polisbil konstant bakom mig så springer jag in mot en allé park.

– Vilket kanske inte var så smart, för de hade fullständig uppsikt över mig hela tiden. I Bratislava så är det så att folk parkerar hur somhelst, och bilarna står överallt. Så jag dök ner mellan två bilar som polisen inte såg. Vid det här laget var jag helt slut. Efter några minuter så kröp jag lite längre fram tills jag kom till ett buskage, väl där så rullade jag ner i ett dike som var ett utlopp för vattenledningar. Det var helt genomfruset. Så jag la mig bakom ett värmerör och dumpade min tygpåse med burkarna i. Efter ett tag gick jag tillbaka den långa vägen till Dereck’s lägenhet. En sak som jag avskyr är oklara saker, det är det värsta jag vet. Så jag bestämmer mig för att chilla hos han i några timmar. Vi kollar på någon film med hans brud och jag försöker förklara vart jag var och målade någonstans. Men han förstod inte riktigt när jag försökte förklara. När jag sen begav mig tillbaka till min oklara piece så var det mycket mindre folk på platsen men fortfarande mycket bilar som åkte förbi. När jag sen kommer fram till stället där jag dumpade burkarna så ser jag ett gäng som ser ut att ha en uppgörelse. Jag vet inte vad för typ av affärer det handlar om, men det var uppenbart att de höll på med något skumt. Så jag ställer mig en bit ifrån för att vänta att de ska ge sig av. Gänget får tillslut syn på mig och iaktar mig med onda ögen. Sen från ingenstans, bom! Så kommer polisen. Värsta razzian. Polisen lyckas ta alla i bilen men en lyckas slita sig loss och kommer undan. Jag vänder på klacken och går därifrån för att inte bli inblandad. Det tar typ en halvtimme för polisen att bunta ihop alla som gängmedlemmar som var på plats. De som hände då var att polisen lämnar platsen förutom en stackare som får stå kvar i parken och vakta. Så jag går tillbaka smygandes och lyckas hämta burkarna och tänker ”yes!! Äntligen ska jag få måla klart!” så kommer den här nissen som lyckades smita och hoppar på mig bakifrån. Han kan ju ingen engelska heller och tror säkert att de va jag som golade ner hela gänget. Det blev världens tumult och han försökte ta kassen ifrån mig. Det var en obehaglig situation och vi slogs med nävarna. Det var verkligen ett mardrömsscenario. När tumultet var över så skrek han något åt mig för att sen jogga därifrån. Jag var helt jävla avdomnad och tänkte ”vafan hände precis?!” Sen gick jag till min vägg och körde klart piecen. Det kunde ha slutat förbannat illa haha. Dagen efter visade jag Derick min piece och han säger då ”Det är är polisernas chill plats haha, jag skulle inte aldrig våga måla här!”

chromerstoner

 

Det var verkligen nära ögat och kunde ju ha slutat hursomhelst, hur känner du efter en sådan upplevelse?

– Det var en overklig grej. Men hade jag inte hållt på med graff hade jag inte varit med om det här. Då hade jag antagligen slaggat och tänkt ”åhh det snöar ute, fan vad jobbigt att det är minus 10 ute!”

Jag hinner knappt hämta andan från den första historien innan Dart tar över igen. Den här gången befann han sig i Rumänien där en helt vanlig taxiresa förvandlades till något helt annat.

– En annan jobbig situation utspelade sig i Rumänien. Jag skulle måla deras tunnelbana helt själv vid en slutstation. Vid slutstationen låg ett zigenarläger och när jag gick därifrån blev jag förföljd av ett gäng zigenare. Där kommer jag liksom, en västerlänning med kamera och grejer. Jag måste ha sett ut som det perfekta rånoffret. Tillslut kommer jag till en bensinmack och ber han bakom kassan att ringa en taxi. Jag kände mig väldigt utsatt och väldigt liten ska jag säga. Tillslut kommer taxin och zigenargänget var äntligen borta. När jag sen kliver in i taxin och kommer fram till min slutdestination så börjar vi tjaffsa om priset. Han var onödigt dyr i jämförelse med andra taxibilar vilket jag också sa. Han drar då fram en kniv som han sätter mot min hals och låser dörrarna, och menar i princip ”betala eller dö”. Det kunde ha gått så jävla illa nu när jag tänker efter. Jag tror att vi tjaffsade om typ 50 spänn haha!
 
 
Saxat från Grandsmack.se © 2014 – klicka här för att läsa hela artikeln på Grandsmack.se!

Bore One (Mister Gebo) Målar Röda Sten (Film)

Bore One, som kallar sig mistergebo (Mister Gebo) på instagram är en graffitimålare från Göteborg som tidigare idag lade upp ett filmklipp där han målar en mustig brännare på Röda Sten. Spana in nedan!
 
 

Graffitifilmen Rolling Blackouts Ute Nu!


 
Den nya graffitifilmen Rolling Blackouts släpptes idag! Crews såsom HFU, FAU, OBH, SBR, CNR, OSR, RGE, AOD, HLC, HEJ, ABE, HFR, FOR, CC, BST, MOFO, WOL, RSC-MTH, OMG, VIM, Y2K, NRG, BTW, AQH, RPS, ME, RIA och NFC medverkar.
 
 
Klicka här för att köpa via Hlstore.com!

Förbeställ Boken Kolbjörn – Guwallius – Grip Till Varje Pris


 
Bevakningsföretaget CSG anlitas av bland andra Storstockholms Lokaltrafik (SL) och Stockholms stad trots att de arbetar med otillåtna metoder i jakten på klottrare. Efter en artikelserie i Svenska Dagbladet hösten 2011 bedyrade företaget att allt var missuppfattat och att de följer regelverket.

Journalisten och författaren Kolbjörn Guwallius som först kom de olagliga metoderna på spåren har grävt vidare. Genom tidigare okänt bevismaterial och nya intervjuer avslöjar han hur CSG hela tiden har ljugit på direkta frågor och än idag arbetar med civilklädda och gömda väktare och ett eget fotoregister över misstänkta. Allt i strid med personuppgiftslagen och reglerna för bevakningsföretag.

Commuter Security Group är den självklara fortsättningen på den skandalomsusade Civila Spaningsgruppen (Falkarna) på Falck Security, vars maskerade väktare jagade klottrare i tunnelbanan omkring millennieskiftet. Upplägget sprack i en stor muthärva och uppmärksammad registerskandal.

Kolbjörn Guwallius visar också att det inte bara är CSG som arbetar med civilklädda väktare i jakten på klottrare. Samtliga stora svenska bevakningsföretag har i någon utsträckning gjort detsamma.

Snart har de olagliga metoderna tillåtits pågå i två decennier.
 
 
Klicka här för att förbeställa boken!

Art The Bridge: Graffiti Dokumentär (2003)

Tänkte tipsa om en gammal dokumentär från 2003 jag hittade som dokumenterat lite från den svenska hiphipkulturen mellan 1998 och 2001. Lite blandad kompott!